måndag 5 januari 2009

När var det synd om en israel senast?

Objektivitet, opartiskhet och balanserad rapportering är några av journalistikens mest omhuldade ideal. Men när ämnet blir Israel/Palestina-konflikten kastas dessa ledstjärnor allt som oftast långt långt bak i de rapporternade journalisternas medvetanden. Och påfallande ofta är det Israel som får skurkstämpeln och Palestina som utmålas som det drabbade offret.

Vilka medier är det då som är de värsta syndarna mot dessa ideal? Är det som vanligt kvällstidningar och andra medier med tryck på sig att sälja lösnummer/motsvarande och leverera läsar-/lyssnar-/tittarsiffror till sina annonsörer? Nej, faktiskt inte. Den mest ideologiskt vinklade bevakningen hävdar jag, utan att ha gjort någon vetenskaplig undersökning, att Tidningarnas Telegrambyrå (TT) står för. Denna de svenska mediernas rikslikare förfaller alldeles för ofta till att bli en propagandamegafon för Palestina. Låter det som konspirationsteorier? Tänk efter, när var det synd om någon israel i svenska medier senast? Kan du komma på något tillfälle? Och omvänt, var det inte så sent som förra veckan som ”oskyldiga palestinska civila lemlästades av israeliska hämndattacker”?

För att förstå det oerhörda i detta måste man första att alla svenska nyhetsmedier med självaktning har ett abonnemang på TT:s rapportering, vilket innebär att TT har ett massivt genomslag även i så kallade kvalitetsmedier som morgontidningar, public service-kanaler och andra marksända kanaler. Det innebär att TT levererar hela verklighetsbilden av konflikten till alla de svenska nyhetsmedier som inte har råd med en egen korrespondent i Israel, vilket är väldigt, väldigt många.

Låter det fortfarande som konspirationsteorier? Tycker du att jag uppfinner väderkvarnar att slåss mot? Några exempel ur de senaste dagarnas rapportering om konflikten:

Fortsatta protester mot Gaza-kriget” (Sydsvenska dagbladet/TT)
Omvärlden fördömer attackerna” (Västerbottens-kuriren/TT)
Förtvivlat försörjningsläge i Gaza” (SVT Text/TT 5 januari)
20-tal svenskar fast i Gaza” (Östgöta-correspondenten/TT)
Stridsvagnar har spärrat av staden Gaza” (Sydsvenska dagbladet/TT)

Inte ett ord om att islamistiska Hamas fortfarande har som mål att staten Israel ska förintas. Inte ett ord om alla de raketer som Hamas skjutit mot städer i Gaza-remsans närhet de senaste veckorna. Och inte ett ord om alla israeler som fått sätta livet till i konflikten.

”Det första som dör i krig är sanningen.” – Hiram Warren Johnson

lördag 3 januari 2009

Israeliska marktrupper in i Gaza – blod kommer att flyta

Så har då Israel påbörjat markoffensiven mot den lilla men oerhört tätbefolkade palestinska kustremsa som kallas Gaza-remsan. Utgången kan bara bli en, med tanke på Israels militära överlägsenhet och uppbackning från USA och Nato.

Detta är en mörk dag i mellanösterns historia. Blod kommer att flyta, mest palestinskt blod. Den humanitära situationen i området är katastrofal, det är solklart. Men jag förstår inte hur palestinierna kan tro att de kan få den att bli bättre genom sitt ständiga distansbeskjutande av Israel.

Ta en titt på den här kartan. Den nuvarande gränsdragningen är en viktig del av problematiken. Palestina bör snarast möjligt få ett sammanhängande landområde, och inte som nu tre landområden som skiljs åt av israelisk mark.

Se även Svenska Dagbladets intervju med Carl Bildt inför hans resa till området.